- Project Runeberg -  Tvångströjan /
21

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det, att de sedan enat sig om att förklara, att rymningen
planlagts af Winwood? Hela fångvårdsstyrelsen trodde,
att de fyrtio ljögo för att rädda sig själfva.
Benådningsrätten trodde det samma, ty innan tre månader voro till
ända, hade förfalskaren och poeten Cecil Winwood, den
föraktligaste bland människor, blifvit benådad och
frigifven.

Nåja, fängelset eller buren, som det heter på
slangspråk, är ju en kurs i filosofi. Ingen kan ha lefvat där
i åratal utan att ha fått sina käraste illusioner och sina
vackraste metafysiska såpbubblor förintade. Det påstås,
att sanningen segrar till sist och att brottet kommer i
dagen. Men detta är ett bevis på, att brottet ej alltid
kommer i dagen. Fånggårdsgevaldigern, aflidne direktör
Atherton, hela fångvårdsstyrelsen — alla tro ännu på
tillvaron af denna dynamit, som aldrig existerat annat
än i den degenererade förfalskaren och poeten Cecil
Winwoods illa balanserade och alltför skenfärdiga hjärna.
Och Cecil Winwood lefver än, medan jag, som af alla de
inblandade är den absolut oskyldigaste, skall beträda
schavotten om några veckor.




Och nu måste jag tala om, hur de fyrtio
lifstidsfångarna kommo att ge lif åt min enslighet i straffcellen.
Jag låg och sof, då ytterdörren till korridoren slogs upp
och väckte mig. »Någon stackars sate», var min tanke,
och min nästa tanke var, att nu fick han minsann sin
varma mat, medan jag lyssnade till haset af fötter, döfva
knuffar, plötsliga rop af smärta, mustiga svordomar och
ljudet af kroppar, som släpades fram. Ty hvarenda en
drefs fram med hugg och slag hela vägen.

Celldörr efter celldörr slogs upp, och fånge efter fånge
knuffades, slängdes eller släpades in. Och alltjämnt kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free