- Project Runeberg -  Tvångströjan /
31

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En sak, som spionen berättade för mig, innan vakten
förde bort honom, visade mig, hur allvarsam den där
dynamithistorien var. Naturligtvis lät jag upplysningen
gå vidare: den innehöll, att icke ett hjul hade rört sig
i fängelset på hela dagen. De tusentals straffarbetarna
hade varit instängda i sina celler, och utsikterna voro,
att det icke skulle arbetas i någon af de olika
fängelseverkstäderna, förr än man upptäckt dynamiten, som någon
hade gömt i fängelset.

Och alltjämt pågingo förhören. Fångarna släpades
bort, en i sänder, och släpades eller buros tillbaka igen.
De berättade, att direktör Atherton och gevaldigern
Jamie, utmattade af sina ansträngningar, aflöste hvarandra
hvarannan timme. Medan den ene sof, förhörde den andre.
Och de sofvo i kläderna i samma rum, där den ena starka
karlen efter den andra hade förvandlats till en trasa.

Och timme efter timme tilltogo våra vanvettiga kval
där nere i de mörka straff cellerna. Tro mig, ty jag
känner till den saken, hängas är lätt mot de marter lefvande
människor kunna få uthärda och ändå lefva. Äfven jag
led som de andra af törst och kroppsliga smärtor, men
därtill kom, att jag var medveten om de andras
lidanden. Jag hade varit oförbätterlig i två år, och mina
nerver och min hjärna voro härdade mot lidanden. Det
är ohyggligt att se en stark karl bruten. Och nu hade
jag på en gång fyrtio brutna män omkring mig.
Alltjämt hördes rop på vatten, och man trodde sig vara i
ett dårhus, då man hörde alla dessa skrik och
snyftningar, allt detta joller och dessa feberfantasier från män,
som yrade.

Ni förstår, vår sanning, just den sanning vi talade,
blef vår dom. Då fyrtio människor så enhälligt sade
samma sak, kunde direktör Atherton och gevaldiger Jamie


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free