- Project Runeberg -  Tvångströjan /
40

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon annanstädes. De voro också skarpt åtskilda i fråga
om de finaste skiftningar i intelligensen och
temperamentet.

Jag kände de nervösa, de flegmatiska. Där fanns en
liten dvärgfluga, som kunde råka i riktigt raseri, än
mot mig, än mot sina kamrater. Har ni någonsin sett
en fölunge eller en kalf slå upp med bakbenen och rusa
vildt rundt omkring beteshagen endast af sprittande
lefnadslust? Nåväl, där fanns en fluga — för resten den
skickligaste spelaren af dem alla — som, då hon tre fyra
gånger i hastig följd slagit sig ned på den förbjudna
väggen och hvarje gång lyckats undgå min hands mjuka
och varsamma fångningsförsök, kunde bli så lifvad och
uppsluppen, att hon kretsade rundtom mitt hufvud i
den vildaste fart, vände, gjorde ett kast åt sidan och
snurrade vidare, alltjämt hållande sig inom gränserna för
den trånga cirkel, där hon firade sin triumf öfver mig.

Jag kunde säga långt på förhand, när den eller den
flugan skulle få lust att börja leka. Det är tusen
detaljer härvidlag, som jag inte skall trötta er med, fastän
dessa detaljer räddade mig från att bli alltför hopplöst
uttråkad under den första tiden i ensam cell. Men en
sak måste jag tala om. För mig är det en minnesvärd
händelse, då den där hypokondriska, som aldrig lekte, i
ett ögonblicks tankspriddhet slog sig ned på det förbjudna
området och genast fångades af min hand. Tänk, hon
var vid dåligt lynne i en hel timme efteråt.

Ja, timmarna voro mycket långa i ensamcellen, och inte
heller kunde jag sofva bort dem alla eller förkorta dem
genom att leka med flugorna, om de än voro aldrig så
intelligenta. Ty flugor äro flugor, och jag var en
människa med en människas hjärna, och min hjärna var
tränad och vaksam, full af kultur och vetande och alltid


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free