- Project Runeberg -  Tvångströjan /
41

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i spänd ifver att få arbeta. Men där fanns intet arbete
att utföra, och mina tankar snurrade rundt på det
pinsammaste sätt i tomma spekulationer. Jag hade ju mina
undersökningar angående drufvornas pentose och
methylpentose, hvaråt jag ägnat mina sista sommarferier i
Astis vingårdar. Jag hade nästan slutat mina
experiment. Jag undrade, om någon annan nu höll på med dem,
och i så fall med hvilket resultat?

Världen var ju död för mig. Inga nyheter från den
trängde in till mig. Vetenskapen gjorde snabba
framsteg, och jag var intresserad för tusen olika saker, som
professor Walters hade demonstrerat i sitt laboratorium.
Äfven hade professor Schliemer samarbetat med mig för
att upptäcka phytosterol i blandningen af animaliska
och vegetabiliska fettämnen. Det arbetet pågick helt
säkert, men med hvilket resultat? Blotta tanken på allt
detta arbete, som försiggick strax utanför fängelsets
murar och hvari jag ej kunde få deltaga eller som jag aldrig
skulle få höra talas om, kunde göra mig galen. Och
här låg jag nu på mitt cellgolf och lekte med flugor.

Men det var icke absolut tyst i ensamcellerna. Genast
i början, då jag spärrades in där, hörde jag svaga
knackningar med oregelbundna mellanrum. Längre bort ifrån
hörde jag ännu svagare knackningar. De afbrötos
oupphörligt af vaktens barska tillrop. Ibland, då
knackningarna blefvo för envisa, tillkallades extra vakt, och jag
hörde af de ljud, som nu åstadkommos, att man höll
på att sätta tvångströja på någon.

Saken var lätt förklarlig. Jag visste, jag så väl som
alla andra fångar i San Quentin, att de båda männen
här i ensamcellerna voro Ed Morrell och Jake
Oppenheimer. Och jag visste, att det var dessa två, som samtalade


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free