- Project Runeberg -  Tvångströjan /
44

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde nyheter stundom tränga in i ensamcellerna genom
vakterna, men på ett par månader hade de ej hört
någonting alls. De fångknektar, som för närvarande
tjänstgjorde på den afdelningen, voro ett särskildt ondskefullt
och hämndlystet släkte.

Hvem som än hade vakten, blefvo vi den dagen
upprepade gånger öfverösta med svordomar för att vi
knackade. Men vi kunde ej låta bli. De två lefvande döda
hade blifvit tre, och vi hade så mycket att säga, det
gick så långsamt att tala, och jag var inte så skicklig
i att knacka som de.

»Vänta, tills Pannkaksansiktet börjar sitt pass i kväll»,
knackade Morrell till mig. »Han sofver större delen
af sin vakt, och då kunna vi prata i ett kör.»

Så vi pratade den kvällen! Vi hade ingen tanke på
sömn. Pannkaksansiktet Jones var en lågsinnad och ilsken
människa, trots sin korpulens, men vi välsignade hans
fetma, emedan den frestade honom till förstulna tupplurar.
Vårt ständiga knackande störde emellertid hans sömn
och retade honom, så att han gaf oss flerfaldiga
uppsträckningar. Äfven de andra nattvakterna svuro ve och
förbannelse öfver oss. På morgonen rapporterade alla
mycken knackning om natten, och vi fingo plikta för
vår lilla lustbarhet, ty klockan nio kom gevaldiger Jamie
med flera vaktare för att sätta på oss tvångströjan. Ända
till klockan nio följande morgon fingo vi betala vårt
samtal med att i tjugufyra timmar å rad ligga på golfvet
bundna och hjälplösa, utan mat eller dryck.

Å, våra vaktare voro odjur! Och under deras
behandling måste vi förhärdas till odjur för att kunna lefva.
Hårdt arbete gör händerna hårda. Hårda vaktare skapa
hårda fångar. Vi fortforo att samtala och bli bestraffade
med tvångströja då och då. Natten var den bästa tiden,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free