- Project Runeberg -  Tvångströjan /
45

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och då de ordinarie vaktarna råkade ha vikarier, talade
vi ofta under en hel vaktperiod.

Natt och dag voro lika för oss, som lefde i mörker.
Vi kunde sofva när som helst, men vi kunde endast
knacka, då tillfälle gafs. Vi berättade hvarandra
mycket ur vår lefnad, och i långa timmar ha Morrell och
jag legat tysta, medan Oppenheimer tåligt, med svaga,
aflägsna knackningar långsamt stafvade sig igenom sin
historia, från de första barndomsåren i San Franciscos
fattigkvarter, hans uppfostran i banditkretsar, hans
undervisning i allt uselt, då han som fjorton års pojke
tjänstgjorde som nattlig budbärare i brottslingskvarteren,
hans första upptäckta lagbrott och så vidare genom en
serie af stölder och rån ända tills han blef förrådd af
en kamrat och fick undergå blodig misshandel inom
fängelsemurarna.

Jake Oppenheimer hade fått binamnet
»Människotigern». En journalistvalp hade hittat på detta namn,
hvilket kommer att länge öfverlefva mannen, som bar det.
Och ändå har jag alltid hos Jake Oppenheimer funnit
alla en verkligt bra karls kardinaldygder. Han var
trogen och redlig. Jag vet fall, då han hellre tagit emot
bestraffningar än han skvallrat på en kamrat. Han var
modig. Han var tålig. Han var i stånd till
själfuppoffring — jag skulle kunna tala om en historia om det,
men jag vill inte ta upp tiden. Och rättvisan var hans
passion. De mord han gjort sig skyldig till i fängelset
härledde sig helt och hållet från hans ytterligt ömtåliga
rättskänsla. Och han hade en lysande intelligens. Ett
helt lif i fängelse, däraf tio år i ensam cell, hade ej
förslappat hans hjärna.

Äfven Morrell, också han en god kamrat, hade ett
briljant hufvud. Jag, som nu snart skall dö, har rättighet


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free