Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Han har hört historien i kyrkan eller någonstädes
— ni minns, botandet af spetälska hos Lucas», sade
missionären med ett belåtet leende. »Hur många sjuka
tiggare är det, min gosse?»
Jag hade lärt mig räkna till hundra, då jag var fem
år; jag granskade altså gruppen noga och sade:
»Tio. De vifta med armarna och ropa till de andra
människorna.»
»Men de komma dem inte nära?» frågade han.
Jag skakade på hufvudet. »De stå bara där och ropa
alltjämt, som om de vore i nöd.»
»Fortsätt», uppmuntrade missionären. »Än sedan?
Hvad gör mannen i spetsen för den andra folkhopen,
som du sade rörde sig framåt?»
»De ha stannat allesammans, och han säger något till
de sjuka människorna. Och gossarna med getterna ha
stannat för att se på. Alla se på.»
»Och sedan?»
»Det är ingenting mer. De sjuka gå mot husen. De
ropa inte längre, och de se inte längre sjuka ut. Och
jag sitter kvar på min häst och ser på.»
Nu brusto alla mina tre åhörare i skratt.
»Och jag är en stor karl!» utropade jag förargad.
»Och jag har ett stort svärd.»
»Kristus botade de tio spetälske, innan han gick
genom Jeriko på väg till Jerusalem», förklarade
missionären för mina föräldrar. »Gossen har sett bilder efter
berömda taflor i någon laterna magica.»
Men hvarken far eller mor kunde komma ihåg, att
jag någonsin sett en laterna magica.
»Pröfva honom med en annan tafla», föreslog min far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
