- Project Runeberg -  Tvångströjan /
54

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då han var en liten gosse, någonsin såg skimrande skyar,
som dröjt sig kvar, eller en glimt af forna
tillvarelseformers härlighet.

Men nu tillbaka till ensamcellen, sedan jag lärt mig
knackningssystemet och ändå tyckte, att mina vakna
timmar voro ändlöst långa. Genom själfhypnos, hvari jag
nu började öfva mig med framgång, blef jag i stånd att
söfva mitt medvetande och väcka och släppa lös mitt
undermedvetna jag. Men detta var en otuktad och
laglös tingest. Det irrade hit och dit i onda drömmars galna
värld, utan sammanhang, utan enhetlighet beträffande
skådeplats, händelser eller person.

Min mekaniska hypnos gick helt enkelt till. Jag satt
med korslagda ben på min halmmadrass och tittade skarpt
på ett litet ljust halmstrå, som jag hade fäst på
cellväggen nära dörren, där det var mest dager. Jag
stirrade på den ljusa punkten med mina ögon helt nära
den och riktade uppåt, så att de måste anstränga sig till
det yttersta för att se. Samtidigt förslappade jag hela
min vilja och öfverlämnade mig åt den gungande yrsel,
som nästan alltid kom öfver mig vid dessa tillfällen. Och
då jag kände mig förlora jämnvikten, slöt jag ögonen
och dignade medvetslös baklänges på madrassen.

I en halftimme, tio minuter eller kanske en timme
irrade jag sedan på måfå och meningslöst omkring bland
de lagrade minnena af mina många jordelif. Men tid
och rum växlade för fort. Då jag vaknade, visste jag,
att jag, Darrell Standing, var den personlighet, som
utgjorde föreningstråden i alla dessa löjliga och bizarra
företeelser. Men det var allt. Jag kunde aldrig
fullständigt lefva mig in i en situation eller en medveten punkt
i tid och rum. Mina drömmar, om de kunna kallas så,
voro utan rim och reson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free