Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men så förlorade jag åter själfbehärskningen och uppgaf
ett vansinnigt rop om hjälp.
Medan jag ännu skrek, hörde jag en röst från nästa
straffcell.
»Tig», ropade den, fastän jag endast hörde det
otydligt, »tig, ni tråkar ut mig.»
»Jag dör», skrek jag.
»Bit ihop tänderna och glöm det», lydde svaret.
»Men jag är döende», envisades jag.
»Hvarför bråkar ni då?» sade rösten. »Då är ni ju
ifrån det i en handvändning. Gå på och krevera, men
gör det inte så bullersamt. Ni stör min lilla
förmiddagslur.»
Jag blef så förargad öfver denna hårdhjärtade
likgiltighet, att jag återfick själfbehärskningen och ej
längre gjorde mig skyldig till annat än dämpade
stönanden. Detta räckte en ändlös tid — kanske i tio minuter
—, och sedan domnade hela min kropp. Det kändes som
tusen nålstyng, och så länge den känslan fortfor,
behöll jag fattningen. Men då de många stickande
nålspetsarna försvunno och endast domningen var kvar och
alltjämt tilltog, blef jag åter förfärad.
»Hur skall jag kunna få en blund i mina ögon?»
klagade min granne. »Jag har det inte bättre än ni. Min
tvångströja är lika hårdt åtspänd som er, och jag vill
sofva och glömma den.»
»Hur länge har ert räckt?» frågade jag; jag trodde,
att han var en nybörjare i jämförelse med de
århundraden mina lidanden redan hade räckt.
»Sedan i förrgår», svarade han.
»Jag menar, hur länge har ni haft tvångströjan på er?»
rättade jag mig.
»Sedan i förrgår, kamrat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
