- Project Runeberg -  Tvångströjan /
71

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men jag hade blifvit för van vid tvångströjan under
min oförbätterliga tid för att ta skada af en enda
tvångströjperiod. Naturligtvis försvagade den mig, minskade
min lifskraft, men jag hade lärt mig att genom
muskelknep stjäla mig till litet utrymme, medan de snörde in
mig. Vid slutet af den första persen på hundra timmar
var jag utsliten och trött, men det var allt. De gåfvo
mig en ny sådan pers efter en dag och en natt att hämta
mig på. En stor del af den tiden var jag fysiskt domnad
och andligen i yrsel. Med uppbjudande af hela min
viljekraft lyckades jag också sofva bort långa timmar.

Sedan försökte direktör Atherton med en variation.
Jag fick tvångströja och hvilotider med oregelbundna
mellanrum. Jag visste aldrig, när jag skulle få
tvångströja. Så kunde jag få tio timmars hvila och tjugu
timmar tvångströja eller också endast få fyra timmars
hvila. Vid de mest oväntade tider på natten slogs min
dörr upp, och den nytillträdande vakten snörde in mig.
Ibland gjordes det hela rytmiskt. Så till exempel växlade
jag under tre dagar och tre nätter om med åtta
timmar i tvångströjan och åtta timmar utan den. Men just
som jag började bli van vid den takten, ändrades den
plötsligt, och jag fick två dagar och nätter i ett
sträck.

Och alltjämt ställde man till mig den eviga frågan:
hvar låg dynamiten? Ibland var direktör Atherton
ursinnig på mig. En gång, då jag hade utstått en extra
sträng pers i tvångströjan, nästan bad han mig att
bekänna. En annan gång lofvade han mig tre månaders
absolut hvila och god mat på sjukafdelningen och sedan
platsen som uppsyningsman i biblioteket.

Doktor Jackson, ett kräk till karl med ett svagt hum
om medicin, blef skeptisk. Han påstod, att tvångströjan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free