Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sex månader och sedan göra er till uppsyningsman i
biblioteket. Bättre villkor kan ni inte begära. Dessutom
förråder ni ju ingen. Ni är den ende i San Quentin, som
vet, hvar dynamiten är. Ni stöter ingen för hufvudet
genom att bekänna, och ni skall få det präktigt och bra
från den stund ni bekänner. Och om ni inte gör det ...»
Han tystnade och ryckte betydelsefullt på axlarna.
»Ja, om ni inte gör det, så får ni nu börja edra tio
dagar.»
Utsikten var förfärlig. Jag var så svag, att jag var
lika säker som direktören på, att detta var det samma
som att dö i tvångströjan. Men så kom jag ihåg
Morrells knep. Nu om någonsin behofdes det, och nu om
någonsin var tillfället inne att bevisa, att jag trodde på
det. Jag smålog upp i ansiktet på direktör Atherton.
Och jag inlade tro i det småleendet och i det förslag
jag gjorde honom.
»Herr direktör», sade jag, »ser ni, hur jag småler?
Om jag efter de tio dagarnas slut, då ni ta af mig
tvångströjan, småler på samma sätt, vill ni då ge
Morrell och Oppenheimer ett paket Bull Durham och en
bundt cigarrettpapper?»
»Ä’ de inte förryckta, de där plugghästarna?» fräste
Jamie.
Direktör Atherton var en ondsint herre, och han
ansåg min begäran som ett förolämpande skräfvel.
»Just för det där skall ni få er en extra åtspänning»,
förklarade han.
»Mitt förslag är ett vad», sade jag helt lugnt. »Ni
kan spänna åt hur hårdt ni behagar, men om jag småler
om tio dagar, vill ni då ge Morrell och Oppenheimer
tobak?»
»Ni är väldigt säker på er själf», svarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
