- Project Runeberg -  Tvångströjan /
87

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komma och föra honom upp till himlen, och han satte
sig på den glödröda järnspisen och sjöng psalmer och
hosianna, medan han lagade mat. De släpade bort
honom, men han kreverade två dagar därefter på
sjukhuset. Han var stekt ända in till benen. Och ända in i
sista stunden svor han på, att han aldrig hade känt
hettan. Ingen kunde få en jämmer ifrån honom.»

»Vi ska nog få Standing att jämra sig», sade
direktören.

»Efter ni är så säker på er sak, kan ni ju gå in på
mitt förslag», sade jag utmanande.

Direktören var så förgrymmad, att jag skulle ha haft
riktigt roligt åt honom, om inte min situation varit så
allvarsam. Hans ansikte förvreds. Han knöt händerna,
och ett ögonblick såg det ut, som om han ämnade kasta
sig öfver mig och slå mig. Sedan behärskade han sig med
en ansträngning.

»Nåja, Standing, jag skall göra er till viljes», sade
han ilsket. »Men det är själfva lifhanken ni slår vad
om, att ni skall komma att dra på smilbandet om tio
dagar. Vänd honom, gossar, och snör honom, tills det
knakar i hans refben. Hutchins, visa honom nu, att ni
förstår er sak.»

De rullade om mig och snörde mig så som jag aldrig
förr hade blifvit snörd. Öfveruppsyningsmannen visade
verkligen prof på sin skicklighet. Jag försökte stjäla
mig till litet andrum. Det var inte mycket, ty jag hade
för längesedan blifvit af med mitt hull, och mina
muskler hade krympt ihop till bara senor. Ej heller hade
jag krafter till att stjäla mer än litet grand, och det
lilla jag stal fick jag sannerligen genom att spänna ut
själfva benstommen i min kropp. Och det lilla andrum
jag smusslat undan fråntogs mig af Hutchins, som i


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free