- Project Runeberg -  Tvångströjan /
88

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

forna dagar, innan han blef uppsyningsman, hade lärt
sig allt fuffens man kunde göra med tvångströjan.

Ser ni, Hutchins var en lågsinnad varelse i själ och
hjärta, han hade fordom varit en man, men hade blifvit
krossad i lifvets trampkvarn. Han rådde nu om tio,
tolf tusen dollars och hade utsikt att bli fri, om han
lydde. Sedan fick jag veta, att det fanns en flicka,
som hade förblifvit honom trogen och ännu väntade på
honom. »Hvar är kvinnan?» förklarar många af
männens handlingar.

Om en man någonsin begått afsiktligt mord, så gjorde
Al Hutchins det den morgonen i min cell på
direktörens befallning. Han tog ifrån mig den smula andrum
jag stulit. Sedan var min kropp försvarslös, och med
foten på min rygg, medan han drog till snöret, spände
han till hårdare än någon förr lyckats göra. Så
våldsamt var min eländiga benstommes tryck på mina
lifsorgan, att jag genast kände döden öfver mig. Men jag
fylldes fortfarande af min underbara tro. Jag trodde
inte, att jag skulle dö. Jag visste — jag visste, säger
jag —, att jag inte skulle dö. Min hjärna omtöcknades,
och mitt hjärta slog, så att jag kände pulsslagen från
tåspetsarna ända ut i hårrötterna på mitt hufvud.

»Nu är det ganska hårdt», medgaf Jamie motvilligt.

»I helvete heller», sade doktor Jackson. »Ingenting
kan skada honom, säger jag. Han är som förhäxad.
Han borde ha varit död för längesedan.»

Direktör Atherton lyckades med stort besvär få in
sitt pekfinger mellan snörena och min rygg. Han satte
foten på mig, stod på mig med hela sin kroppstyngd
och drog, men lyckades ej öka åtstramningen med en
bråkdel af en tum.

»Jag tar af mig hatten för er, Hutchins», sade han.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free