- Project Runeberg -  Tvångströjan /
95

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gled förbi. Vägen blef allt ljusare. Den oändliga
visdomens härliga mål kom allt närmare. Och ändå hade
jag fullt klart för mig, att detta ej var något annat
af mina jag. Detta var ingen upplefvelse, som jag
fordom gjort. Jag visste hela tiden, att det var jag, Darrell
Standing, som gick bland stjärnorna och vidrörde dem
med ett spö af glas. Med ett ord, jag visste, att här
var ingenting verkligt, ingenting, som någonsin hade
varit eller någonsin kunde bli. Jag visste, att det var
ingenting annat än en löjlig fantasiorgie, en sådan som
människor kunna öfverlämna sig åt i opiedrömmar, i
yrsel eller under vanlig sömn.

Men så, just som allt gick så lätt och bra för mig i
mina himmelsforskningar, råkade spetsen af mitt spö
att förfela en stjärna, och på ögonblicket visste jag, att
jag hade gjort mig skyldig till ett stort brott. Och i
det samma träffades jag af en stöt, våldsam och
oemotståndlig, skoningslös och befallande som världsdomens
järnhof, hvars dån genljöd genom universum. Hela
världssystemet blixtrade till, vacklade och sjönk samman
i ett eldhaf.

Jag sargades af en vällustig ångest, som slet mig i
stycken. Och i det samma var jag Darrell Standing,
lifstidsfången, som låg i sin tvångströja i ensam cell. Och
jag förstod orsaken till denna förvandling. Det var en
knackning af Ed Morrell i cellen n:r fem; han hade
börjat stafva på en fråga.

Och nu vill jag ge en föreställning om den utvidgning
af tid och rum jag fått upplefva. Många dagar efteråt
frågade jag Morrell hvad han hade försökt säga till mig.
Det var en helt enkel fråga: »Standing, är ni där?»
Han hade knackat den hastigt, medan vaktaren var vid
den bortre ändan af den korridor, vid hvilken de


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free