- Project Runeberg -  Tvångströjan /
96

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ensamma cellerna lågo. Som sagdt, han hade knackat sin
fråga mycket hastigt. Men hör nu! Mellan den första
knackningen och den andra sväfvade jag upp bland
stjärnorna, klädd i florslöjor och vidrörde hvarje stjärna
i förbifarten under mina spaningar efter de formler,
som skulle förklara lifvets innersta gåta. Och jag
fortsatte dessa forskningar i århundraden. Sedan kom
väckelsen, dånet af världsdomens hof, den vällustiga,
sönderslitande ångesten, och jag befann mig åter i min cell
i San Quentin. Det var den andra knackningen af Ed
Morrells knoge. Tiden mellan den och den första
knackningen kunde ej ha varit mer än en femtedels sekund.
Och ändå hade tidsutvidgningen varit så oerhördt
kolossal för mig, att jag under loppet af denna femtedels
sekund hade irrat omkring bland stjärnorna i många
århundraden.

Jag vet nu, läsare, att allt det föregående förefaller
som ett sammelsurium. Jag ger dig rätt. Det är ett
sammelsurium. Och ändå var det en upplefvelse. Det
var lika verkligt för mig som de djur drinkaren ser i
ett anfall af delirium.

Högt beräknadt, hade Ed Morrell kanske behöft två
minuter till att knacka sin fråga. Men för mig förflöto
œoner mellan den första knackningen och den sista. Jag
kunde ej längre vandra mina stjärnvägar med samma
outsägliga glädje som förut, ty nu spärrades de af
skräcken för den oundvikliga väckelsen, som skulle sarga och
sönderslita mig, i det den slungade mig tillbaka till mitt
tvångströjhelvete. Mina œoner af stjärnvandring voro
alltså œoner af skräck.

Och hela tiden visste jag, att det var Ed Morrells
knackning, som så grymt höll mig bunden vid jorden.
Jag försökte tala till honom, be honom upphöra. Men


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free