- Project Runeberg -  Tvångströjan /
102

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hvarför sade du mig inte det förut?» frågade jag
förargad.

»Än sedan?» Pons ryckte på axlarna. »Har han inte
redan väntat i två timmar?»

»Hvarför har du inte sagt till mig?»

Han betraktade mig med tankfull och kritisk blick.

»För att ni skulle kasta er i sängen och gala som en
tupp: »Sing kuckeliku—u—u! Sing kucku, sing kucku,
sing kucku!»

Han härmade mig i gällaste falsett. Jag hade
troligen gifvit ifrån mig sådana fåniga läten, då jag var
på väg att gå och lägga mig.

»Du har godt minne», sade jag torrt, i det jag ett
ögonblick försökte drapera den nya sobelkappan på mina
axlar, innan jag slängde den till Pons för att han skulle
hänga undan den. Han skakade vresigt på hufvudet.

»Inte behöfver man ha godt minne: ni skrålade ju
det där tusen gånger om och omigen, tills halfva
värdshuset knackade på er dörr och ville skälla ut er för
att ni stört deras sömn. Och då jag fått er ordentligt
i säng, ropade ni inte då på mig och befallde mig säga,
om fan själf sökte er, att hans majestät sof? Och ropade
ni mig inte tillbaka igen och kramade mig om armen,
så att den är både öm och blå, och förbjöd mig, så
sant jag älskade lifvet, fett kött och varm eld, att väcka
er på morgonen annat än för en enda sak.»

»Och det var?» inföll jag, alldeles oförmögen att kunna
gissa mig till hvad jag hade sagt.

»Det var hjärtat af ett ärkefä vid namn Martinelli
— hvem han nu kan vara — Martinellis hjärta rykande
på en guldtallrik. Tallriken måste vara af guld, sade ni,
och jag måste väcka er genom att sjunga: Sing kucku!


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free