- Project Runeberg -  Tvångströjan /
105

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de Sainte-Maure, skulle det ej rymmas i tio sådana
böcker som denna. Mycket skall jag hoppa öfver, ja, jag
måste hoppa öfver nästan allt, ty jag har aldrig hört
talas om, att en dömd brottsling fått uppskof med sin
dödsdom för att kunna skrifva sina memoarer färdiga
— åtminstone inte i Californien.

Då jag red ut i Paris den dagen, var det Paris för
flera hundra år sedan. De smala gatornas smuts var en
skandal ur sanitär synpunkt. Men jag måste hoppa. Jag
hoppar öfver alla eftermiddagens händelser, min
promenadridt utanför vallarna, den stora festen hos Hugh de
Meung, kalasandet och drickandet, hvari jag föga deltog.
Jag vill endast skrifva om slutet af äfventyret, som börjar
med att jag stod och skämtade med Philippa — herre
Gud, hvad hon var underbart vacker! En förnäm dam
— ja, men först och sist och alltid en kvinna.

Vi skrattade och skämtade ganska muntert, medan de
uppsluppna människorna myllrade omkring oss, men
bakom vårt skämt låg det djupa allvaret hos en man och
en kvinna, som hunnit långt öfver kärlekens tröskel, men
ändå ej äro riktigt säkra på hvarandra. Jag skall inte
beskrifva henne. Hon var liten, förtjusande smidig —
men se där, nu beskrifver jag henne ju. Med ett ord,
hon var för mig den enda kvinnan i världen, och föga
fruktade jag, att den gråe gamle mannen i Rom kunde
sträcka ut sin långa arm tvärsöfver halfva Europa
mellan min kvinna och mig.

Italienaren Fortini lutade sig öfver min axel och
hviskade:

»Jag önskar tala med er.»

»Ni får vänta tills det behagar mig», svarade jag kort.

»Jag väntar ej på någons godtycke», lydde hans lika
korta svar.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free