- Project Runeberg -  Tvångströjan /
106

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och medan mitt blod sjöd upp, kom jag ihåg prästen
Martinelli och den gråe gamle mannen i Rom. Saken
var klar. Det gällde att vara försiktig. Det var den
långa armen. Fortini smålog likgiltigt mot mig, medan
jag tänkte mig för ett ögonblick, men hans småleende
uttryckte på samma gång höjden af öfvermod.

Nu om någonsin borde jag ha varit kallblodig. Men
den gamla röda vreden började koka inom mig. Detta
var prästens verk. Detta var Fortini, fattig på allt utom
på anor och ansedd för den yppersta slagskämpe som
Italien frambragt på ett halftjog år. I dag var det
Fortini. Om han ej lyckades utföra den gamle gråe
mannens uppdrag, skulle det vara en annan slagskämpe i
morgon och i öfvermorgon en annan. Om de
misslyckades, kunde jag kanske vänta mig en simpel bandits dolk
i min rygg eller en simpel giftblandares gift i mitt vin,
min mat eller mitt bröd.

»Jag är upptagen», sade jag. »Gå.»

»Mitt ärende till er är angeläget», svarade han.

Våra röster hade småningom höjts, så att Philippa
hörde hvad vi sade.

»Ge er af, ni italienska hundracka», sade jag. »Stå inte
och tjut utanför min dörr. Jag skall snart expediera er.»

»Månen är uppgången», sade han. »Gräsmattan är
torr och lämplig. Det är ingen dagg. Bortom
fiskdammen, ett pilskotthåll åt vänster, är en öppen plats, enslig
och stilla.»

»Ni skall snart få er vilja fram», mumlade jag otåligt.

Men han fortfor att stå och vänta bakom mig.

»Om en liten stund skall jag ge er hvad ni behöfver»,
sade jag.

Nu talade Philippa med hela sin käcka, järnhårda
stolthet.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free