- Project Runeberg -  Tvångströjan /
108

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Den gråe gamle mannen har i sanning många och
underliga verktyg», tänkte jag, medan jag bugade mig
för ungtuppen och sade: »Förlåt min klumpighet. Det
var mitt fel. Ursäkta, Villehardouin.»

Men han lät ej blidka sig så lätt. Och medan han
skummade och hoppade af ilska, fick jag syn på Robert
Lanfranc, vinkade honom till oss och förklarade, hvad
som händt.

»Sainte-Maure har gifvit er upprättelse», lydde hans
dom. »Han har bedt er om ursäkt.»

»Ja, i sanning», afbröt jag i min älskvärdaste ton.
»Och jag ber er ännu en gång om tillgift, Villehardouin,
för min stora klumpighet. Jag ber er tusen gånger om
förlåtelse. I min brådska att komma till ett möte bar
jag mig mycket illa åt på ett högst bedröfligt sätt, men
utan afsikt.»

Hvad kunde den tölpen göra annat än vresigt ta emot
de ursäkter jag så frikostigt erbjöd honom? Men då
Lanfranc och jag skyndade därifrån, visste jag, att
den rödhårige unge herrn, innan många dagar eller
timmar gått, skulle ställa så till, att vi mätte hvarandras
klingor på gräsplanen.

Jag sade ej mera till Lanfranc än att jag behöfde
honom, och han var föga angelägen att forska djupare i
saken. Han var själf en liflig ung man på tjugu år, och
han var väl öfvad i vapenlekar, hade slagits i Spanien
och var ansedd som en skicklig duellant. Hans svarta
ögon blixtrade, då han fick höra, hvad det var fråga
om, och hans ifver var så stor, att det var han, som
förmådde Henry Bohemond att sluta sig till oss.

Då vi tre kommo till den öppna platsen bakom
fiskdammen, voro Fortini och två hans vänner redan där och
väntade på oss. En var Felix Pasquini, brorson till


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free