- Project Runeberg -  Tvångströjan /
114

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ursäkta, om jag tar mig den friheten att säga er
sanningen», sade jag.

»Och den lyder?»

»Att ni är en lögnare, Pasquini, en lögnare som alla
italienare.»

Han vände sig genast till Lanfranc och Bohemond.

»Ni hörde», sade han. »Efter detta kan ni inte neka
mig honom.»

De tvekade och sågo på mig för att få veta, hvad
jag önskade. Men Pasquini väntade ej.

»Om ni ännu har några skrupler», utbrast han, »så
tillåt mig att göra slut på dem ... så här.»

Han spottade i gräset vid mina fötter. Då grep
vreden mig och öfverväldigade mig helt och hållet. Den röda
vreden kallar jag den — en omotståndlig, allt betvingande
önskan att döda och förstöra. Jag glömde, att Philippa
väntade på mig i stora salen. Allt hvad jag visste var
de kränkningar jag utstått — den gråe gamle mannens
oförlåtliga inblandning i mina angelägenheter, prästens
ärende, Fortinis fräckhet, Villehardouins oförskämdhet
och så Pasquini, som stod här framför mig och
spottade i gräset. Jag såg rödt. Jag tänkte rödt. Jag såg
på alla dessa varelser som frodiga, retsamma ogräs, hvilka
måste röjas ur min väg, utrotas från jorden. Som ett
insnärjdt lejon rasar mot snaran, så rasade jag mot dessa
varelser. Allesamman voro de omkring mig. Jag var
verkligen i snaran. Den enda utvägen var att hugga ned
dem, fälla dem till marken och trampa på dem.

»Mycket bra», sade jag ganska lugnt, fastän jag var
så rasande, att jag skakade i hela kroppen. »Ni först,
Pasquini. Och sedan ni, de Goncourt? Och de
Villehardouin sist?»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free