- Project Runeberg -  Tvångströjan /
116

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belysningen, där allt berodde mindre än vanligt på sikt
och mer än vanligt på känn, voro våra klingor i ständig
beröring.

Knappast hade en minut gått, förr än jag gjorde
stöten. Jag låtsade mig halka litet, och i det jag återtog
min ställning, låtsade jag förlora kontakten med
Pasquinis klinga. Han gjorde ett utfall på försök, och åter
låtsade jag halka och gjorde därvid en onödigt kraftig
parad. Den blotta jag därvid gaf mig själf var det
lockbete jag med flit kastade ut att fånga honom på. Och
jag fångade honom verkligen. Blixtsnabbt begagnade
han sig af hvad han ansåg vara en ofrivillig blotta.
Han siktade rätt och bra och lade in hela sin vilja och
kroppstyngd i det utfall han gjorde. Men alltsamman
hade varit spel å min sida, och jag var redo att ta emot
honom. Min klinga mötte hans helt lätt, och med en
lagom kraftig knyck af min handled lät jag hans
värjklinga glida åt sidan ... bara en lindrig afvikning på
ett par tum, nätt och jämnt så att den flög förbi mig
och i förbifarten gjorde en rispa i min sidenjacka.
Naturligtvis följde hans kropp med värjan i utfallet, och
från höger genomborrade min klinga honom i jämnhöjd
med hjärtat. Min utsträckta arm var styf och rak som
stålet, som utgjorde dess förlängning, och bakom armen
och stålet var min kropp spänstig och fast.

Som sagdt, min klinga trängde in i Pasquinis sida från
höger i höjd med hjärtat, men den trängde ej ut till
vänster, ty då den nästan hunnit tvärsigenom honom,
träffade den på ett refben (å, dueller äro en riktig
slaktarsyssla!) med sådan kraft, att han förlorade
jämvikten och föll halft baklänges halft åt sidan på marken.
Och just som han föll och innan han nådde marken,
vred jag med en knyck min värja lös.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free