- Project Runeberg -  Tvångströjan /
117

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De Goncourt rusade fram till honom, men han gaf
honom en vink att ta i tu med mig i stället. Pasquini
dog inte lika fort som Fortini. Han hostade och
spottade och med de Villehardouins tillhjälp reste han sig
på armbågen, stödde hufvudet mot handen och hostade
och spottade.

»Lycklig resa, Pasquini!» hånade jag i min röda vrede.
»Var god och skynda er, ty gräset, där ni ligger, har
plötsligt blifvit vått, och om ni dröjer, förkyler ni
ihjäl er.»

Då jag ämnade genast ta i tu med de Goncourt, yrkade
Bohemond på att jag skulle hvila mig litet.

»Nej», sade jag, »jag har inte blifvit riktigt varm
än.» Och till de Goncourt sade jag: »Nu skall ni få
dansa och pusta. Jag hälsar er!»

De Goncourt var inte särdeles angelägen efter att slåss.
Det var tydligt, att han slogs på befallning. Hans
fäktning var gammalmodig, det är ju vanligt med medelålders
män, men han var ingen dålig duellant. Han var
kallblodig, beslutsam, ihärdig. Men briljant var han icke,
och onda aningar om nederlag gjorde honom betryckt.
Ett dussin gånger kunde jag ha gjort ända på honom.
Men jag lade band på mig. Jag har redan sagt, att
jag var en riktig satan den kvällen. Och det var jag
verkligen. Jag tröttade ut honom. Jag tvingade honom
att intaga en sådan ställning till månen, att han såg föga
af mig, emedan jag kämpade i min egen skugga. Och
medan jag tröttade ut honom, så att han började flämta,
som jag hade förutsagt, låg Pasquini där med hufvudet
stödt mot handen och såg på och spottade lifvet
ur sig.

»Nu, de Goncourt», sade jag slutligen. »Som ni ser,
är ni nu riktigt hjälplös. Jag kan nu segra öfver er


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free