Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorten, som ni har låtit inbilla er att jag har smusslat
undan.»
»Är det något mera?» frågade han, då jag hade
slutat min tirad.
Då erinrade jag mig hvad jag hade sagt till Fortini,
då han retade mig med sin påflugenhet.
»Ge dig af, hundracka», sade jag. »Stå inte och tjut
utanför min dörr.»
Det måste ha varit förfärligt för en så morsk karl
som direktör Atherton att så där bli ryckt i skägget af
en hjälplös fånge. Hans ansikte bleknade af raseri, och
han darrade på rösten, då han utbrast i hotfull ton:
»Jag skall, vid Gud, ta bukt på er, Standing.»
»Det finns bara en sak, som ni kan göra», sade jag.
»Ni kan snöra hårdare igen den här otrefligt slankiga
tvångströjan. Vill ni inte det, så ge er i väg. Och jag
sörjer inte, om ni också inte kommer tillbaka på en
vecka eller på alla de tio dagarna.»
Hvad kan direktören för ett stort fängelse göra för att
bestraffa en fånge, på hvilken redan det strängaste
straffet har tillämpats? Direktör Atherton stod kanske och
funderade på någonting, som han möjligen kunde hota
mig med. Men min röst hade blifvit starkare, då den nu
fått öfva sig, och jag började sjunga: »Sing kucku, sing
kuckeliku!» Och sjunga gjorde jag, tills min dörr slogs
igen med ett väldigt skrammel af lås och riglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
