- Project Runeberg -  Tvångströjan /
124

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läppar. Det täckte mitt ansikte, mina händer och i
synnerhet kände jag det på fingertopparna, då jag rörde
vid dem med tummen.

Sedan fick jag en förnimmelse af att ständigt röra mig
framåt. Allt omkring mig vaggade och gungade, knyckte
och stötte. Jag hörde någonting, som måste vara hjuls
gnisslande mot sin axel och deras järnringars knastrande
och dån mot sten och sand. Jag hörde uttröttade röster
af män, som röto och svuro öfver långsamt knegande,
uttröttade djur.

Jag slog upp ögonen, som voro inflammerade af damm,
och genast fick jag nytt damm i dem. På den grofva filt,
jag hade under mig, låg dammet halftumstjockt. Öfver
mig genom det sväfvande dammet såg jag ett hvälfdt tak
af vaggande och gungande tältduk och myriader
dammkorn gledo nu med solstrålarna, som trängde in genom
hål i duken.

Jag var ett barn, en gosse på åtta à nio år, och jag
var trött, och det var också den kvinna med blekt och
dammbetäckt ansikte, som satt bredvid mig och vaggade
ett skrikande spädbarn på sina armar. Hon var min mor,
det visste jag alldeles säkert, liksom jag visste, då jag
tittade ut genom tältdukstunneln, att den där karlens
rygg på kuskbocken var min fars rygg.

Då jag gaf mig till att krafla mig fram öfver det
bråte, hvarmed vagnen var lastad, sade min mor i trött
och gnällande ton: »Kan du då inte hålla dig stilla en
minut, Jesse?»

Det var mitt namn, Jesse. Jag visste inte mitt
tillnamn, men jag hörde min mor kalla min far John. Jag
har en dunkel förnimmelse af, att jag då och då hörde
de andra karlarna kalla min far kapten. Jag visste, att


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free