- Project Runeberg -  Tvångströjan /
127

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ansiktena på männen och ynglingarna, som redo utmed
tåget, voro bistra, tungsinta, hopplösa. Och medan vi
skredo fram genom solnedgångens dystra töcken,
granskade jag min fars drag under fåfäng väntan på någon
ljusare glimt däri. Jag vill inte säga, att min fars
ansikte i all sin dammiga gråblekhet var hopplöst. Det
var trotsigt och å, så bistert och ångestfullt, mest
ångestfullt.

Det gick liksom ett ryck genom tåget. Min far lyfte
upp hufvudet. Det gjorde jag också. Och våra hästar
lyfte sina trötta hufvuden, vädrade i luften med
långdragna fnysningar och drogo villigt för en gångs skull.
Ryttarnas hästar påskyndade sitt traf. Och hvad de
okbrutna oxarna beträffar, började de rent af galoppera.
Det var nästan löjligt. De stackars djuren voro så
klumpiga i sin svaghet och sin brådska. De voro galopperande
skelett svepta i skabbiga hudar, och de sprungo ifrån
gossarna, som drifvit på dem. Men det räckte blott en
kort stund. Sedan gingo de åter i skridt, ett raskt, ifrigt,
vacklande, ömfotadt skridt, och de läto ej vidare de torra
gräsruggarna locka sig att stanna.

»Hvad är det?» frågade min mor inifrån vagnen.

»Vatten», lydde min fars svar. »Det måste vara
Nephi.»

Och min mor sade: »Gud ske lof! Kanske de vilja
sälja litet mat till oss.»

Och in i Nephi rullade våra stora vagnar genom det
blodröda töcknet, gnisslande och skrapande, stötande och
skallrande. Ett dussin spridda boningshus eller skjul
utgjorde det hela. Landskapet var ungefär det samma, som
vi hade farit igenom. Där funnos inga träd, endast
risiga småbuskar och naken sand. Men man såg ett och
annat odladt fält med inhägnader här och där. Äfven


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free