- Project Runeberg -  Tvångströjan /
128

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fanns där vatten. Det rann ingen rännil genom
flodbädden. Men bottnen var fuktig, och här och där blänkte
en liten vattenpöl, hvari de lösa oxarna och ridhästarna
stampade och stucko ner sina mular ända upp till
ögonen. Här växte också en och annan liten
pilbuske.

»Det måste vara Bill Blacks kvarn, som de talade
om», sade min far och pekade på en byggning för min
mor, som af sin oro lockats fram för att titta öfver våra
axlar.

En gammal man med bockskinnsskjorta och långt,
tofvigt, solblekt hår red tillbaka till vår vagn och talade
med far. Signalen var gifven, och de främsta vagnarna
i raden började köra upp i en krets. Terrängen
gynnade denna rörelse, och tack vare lång vana försiggick
den utan sammanstötningar, så att då de fyrtio vagnarna
äntligen stannade, bildade de en cirkel. Allt var lif och
rörelse och myller. Många kvinnor, alla trötta och
dammiga som min mor, stego ur vagnarna. Sedan kom en
hel hord af barn. Det måste ha varit minst femtio barn,
och jag tycktes känna dem alla sedan gammalt, och det
var minst två tjog kvinnor. De började göra
förberedelser att laga till kvällsmaten.

Medan somliga af karlarna höggo malörtsris och vi
barn buro det till eldarna, som började flamma upp,
spände andra karlar ifrån oxarna och läto dem rusa i
väg efter vatten. Sedan sköto karlarna ordentligt
tillsammans vagnarna. Hvarje vagns tistelstång vreds åt
cirkelns insida, men fram och bak var åkdonet i stadig
beröring med det nästa. Bromsarna gjordes fast, men
icke nog med det: alla vagnarnas hjul sammankopplades
med kedjor. Detta var ingenting nytt för oss barn. Det var
det nedslående tecknet till, att vi slagit läger i en


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free