- Project Runeberg -  Tvångströjan /
129

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fientlig trakt. Endast en vagn lämnades utanför cirkeln för
att utgöra port till inhägnaden. Vi visste, att sedan, innan
lägret somnade, skulle kreaturen drifvas in och
portvagnen fastnaglas på sin plats liksom de andra. Under
tiden skulle djuren i timtal vallas af karlar och gossar
för att beta det magra gräs de kunde träffa på.

Medan vi slogo läger, gick min far jämte flera andra
af männen, däribland gubben med det långa, solblekta
håret, bort i riktning mot kvarnen. Jag minns, att vi
alla, män, kvinnor och till och med barnen, stodo och
sågo på, då de gåfvo sig af; deras ärende tycktes vara
mycket viktigt.

Medan de voro borta, kommo andra män, främlingar,
innevånare i det ödsliga Nephi, till lägret och ströfvade
omkring. Det var hvita män som vi, men de sågo stränga
och bistra ut och tycktes vara förargade på hela vår trupp.
Det låg osämja i luften, och de sade saker afsedda att
reta vårt folk. Men våra kvinnor skickade ut varningar,
som gingo vidare mellan karlarna och gossarna, att ingen
fick ställa till gräl.

En af främlingarna kom fram till vår eld, där mor
var ensam, sysselsatt med att laga maten. Jag hade nyss
kommit dit med en famn bränsle, och jag stannade för
att lyssna och titta på fridstöraren, som jag hatade,
emedan det låg hat i luften och emedan jag visste, att hvar
och en i vår trupp hatade dessa främlingar, hvilka voro
hvita som vi och för hvilkas skull vi nödgats slå läger
i en cirkel.

Denne främling vid vår eld hade blåa ögon, hårda,
kalla och hvassa. Hans hår var sandgult. Hans ansikte
var slätrakadt, men under hakan och ända upp till
öronen växte en sandgul, ymnigt gråsprängd skäggkrans.
Mor hälsade ej på honom, ej heller han på henne. Han


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free