Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudet och sade högtidligt, som om han afkunnat en
dom:
»Sådan fader sådan son. Det unga släktet är lika
dåligt som det äldre. Hela rasen är opånyttfödd och
fördömd. Det finns ingen frälsning för dem, hvarken de
unga eller de gamla. Det finns ingen försoning. Ej ens
Jesu blod kan utplåna deras synder.»
»Fördömda mormon!» var allt hvad jag kunde ropa
till honom, gråtande af ilska. »Fördömda mormon!
Fördömda mormon! Fördömda mormon!»
Och jag fortfor att förbanna honom och dansa
rundt omkring elden undan min mors bestraffande hand,
tills han aflägsnade sig.
Då min far och de män, som hade följt med honom,
kommo tillbaka, upphörde allt arbete i lägret, och alla
trängdes oroligt omkring honom. Han skakade på
hufvudet.
»Vilja de inte sälja?» frågade en kvinna.
Han skakade åter på hufvudet.
En blåögd, ljusskäggig jätte på trettio år trängde sig
nu in midt i hopen och sade:
»De säga, att de ha mjöl och förråd för tre år,
kapten. De ha förr alltid sålt till inflyttare. Men nu vilja
de inte sälja. Och ändå är det inte med oss de ligga i
strid. Det är regeringen de hata, men det är vi, som
få umgälla det. Det är inte rätt, kapten. Det är inte
rätt, säger jag. Här ä’ vi nu med kvinnor och barn, och
Californien är flera månaders väg härifrån, och vintern
nalkas, och vi ha bara ödemarker framför oss. Vi ha
inte proviant, så att vi kunna ge oss ut i ödemarken.»
Han afbröt sig ett ögonblick och vände sig sedan till
hela folkhopen.
»Ni ha ingen aning om, hvad ödemarken är. Den här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
