- Project Runeberg -  Tvångströjan /
136

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som också var smutsigt och tofvigt, hängde ner på
axlarna, och testar däraf hindrade mig oupphörligt från
att se, så att jag måste stryka undan dem med händerna.
För det mesta nöjde jag mig dock med att titta genom
dem som ett vildt djur i ett snår.

Tätt vid den tunnellika öppningen af min skumma
grotta reste dagen sig som en vägg af bländande
solsken. Efter en stund kröp jag bort till ingången och
lade mig, för att öka min plåga, i det brännande
solskenet på en smal klipphäll. Den rent af stekte mig,
den förfärliga solen, och ju mera den marterade mig,
desto mera njöt jag däraf eller rättare sagdt af mig själf,
ty jag var sålunda herre öfver min kropp och höjd öfver
dess kraf och knot. Då jag under mig träffade på ett
särskildt hvasst men icke för hvasst klipputsprång, gned
jag min kropp mot dess spetsiga kant, späkte mig i en
extas af själsstyrka och renhet.

Det var en dof och het dag. Icke en vindfläkt rörde
sig öfver floddalen, dit min blick stundom gick.
Hundratals fot under mig rann den breda floden trögt. Dess
bortre strand var flack och sandig och sträckte sig ända
bort till horisonten. Öfver vattnet höjde sig enstaka
grupper af palmer.

På min sida reste sig i en bukt höga, förvittrade
klippor, urhålkade af floden. I denna bukt, synliga från
min håla, stodo fyra, jättelika figurer skulpterade i
stenen. De fyra manliga kolosserna sutto med händerna
hvilande på knäna och armarna alldeles bortfrätta och
stirrade ut öfver floden. Åtminstone tre af dem gjorde det.
Allt hvad som återstod af den fjärde var benen upp till
knäna och de stora händerna hvilande på knäna.
Nedanför denna låg en löjligt liten sfinx sammanhukad, men
den var större än jag.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free