- Project Runeberg -  Tvångströjan /
137

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag såg föraktfullt på dessa skulpterade bilder och
spottade. Jag visste ej hvad de voro, glömda gudar eller
kungar, som man ej längre kom ihåg. Men för mig
betydde de jordmänniskornas och jordsträfvandenas
ömklighet och tomhet.

Och öfver dessa stränder och vattenytor och sandfält
hvälfde sig en himmel af pinande kopparglöd utan den
minsta lilla sky.

Timmarna gingo, medan jag stektes i solen. Ofta
glömde jag långa stunder hettan och smärtorna för mina
drömmar och syner och minnen. Jag visste att allt detta
— vittrande kolosser och flod och strand och sand och sol
och glödande himmel — skulle försvinna i en blink.
Hvilket ögonblick som helst kunde ärkeänglarnas trumpeter
ljuda, stjärnorna falla från himlen, himlen rullas upp
som en ridå och Herren Gud komma, till yttersta domen
med sina härskaror.

Å, jag visste det så väl, att jag var beredd på den
stora händelsen. Det var därför jag låg här i trasor och
smuts och uselhet. Jag var krossad till ett intet, och
jag föraktade köttets eländiga kraf och lidelser. Och jag
tänkte med förakt och med en viss tillfredsställelse på
de fjärran städer på slätten, som jag kände till, alla i
sin prakt och lusta glömmande, att den sista dagen var
så nära för handen. De skulle snart få erfara det, men
för sent för dem. Och jag skulle få erfara det. Men
jag var beredd. Och under deras skrän och klagan skulle
jag resa mig, härlig och pånyttfödd, och intaga min
välförtjänta och mig med rätta tillkommande plats i Guds
rike.

Ibland under mina drömmar och syner befann jag mig
verkligen och i förtid i Guds rike och genomgick i
tankarna gamla meningsutbyten och tvister. Ja, Novatus


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free