Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken helvetet har ett fast grepp», mumlade jag efter att
ha druckit djupt av vattnet, som de förde till min mun.
»Låt fångknektar och uppsyningsmän triumfera. Deras
tid är kort, och för dem finns ingen tid efter tidens slut.»
»Han är från sina sinnen», försäkrade direktören.
»Han drifver med er», lydde doktor Jacksons säkrare
omdöme.
»Men han vill ju inte ha någon mat?» invände
gevaldiger Jamie.
ȁ, han skulle kunna fasta i fyrtio dagar utan att ta
någon skada», svarade doktorn.
»Det har jag gjort», sade jag, »och fyrtio nätter till
på köpet. Gör mig den tjänsten att spänna åt
tvångströjan hårdare och sedan packa er härifrån.»
Öfveruppsyningsmannen försökte sticka in sitt
pekfinger under snörena.
»Man kan inte med domkraft åstadkomma en kvarts
tums mellanrum», försäkrade han dem.
»Har ni något att klaga öfver, Standing?» frågade
direktören.
»Ja», svarade jag, »öfver två saker.»
»Hvilka då?»
»Först och främst», sade jag, »sitter tvångströjan
afskyvärdt löst. Hutchins är en åsna. Han skulle kunna
få en fots mellanrum, om han ville.»
»Hvad är det andra?» frågade direktör Atherton.
»Att ni är ett djäfvulsyngel, direktör.»
Gevaldiger Jamie och doktor Jackson fnissade, och
direktören gick med en fnysning före dem ut ur cellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
