- Project Runeberg -  Tvångströjan /
146

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inhägnader eller något tecken till mänskligt lif träffade
vi på den dagen, och om kvällen anbragte vi vår
vagnborg utmed en uttorkad flod, i hvars fuktiga sand vi
gräfde en mängd hål, som långsamt fylldes med
gyttjevatten.

Fortsättningen af vår resa minnes jag endast
styckevis. Vi slogo läger så många gånger, alltid med
vagnarna uppställda i cirkel, att hvad vi upplefde efter
Nephi förefaller mitt barnasinne som något långsamt
och tråkigt. Men alltid hade vi en stark känsla af, att
vi drogo en hotande och säker undergång till mötes.

Vi tillryggalade i genomsnitt femton mil om dagen.
Jag vet det, ty min far hade sagt, att det var sextio mil
till Fillmore, det nästa mormonnybygget, och vi slogo
läger tre gånger på vägen dit. Det var alltså fyra dagars
resa. Från Nephi till det sista läger jag har något minne
af måste det ha tagit två veckor eller litet mindre.

I Fillmore voro invånarna fientliga, liksom alla hade
varit ända ifrån Salt Lake. De skrattade åt oss, då vi
ville köpa mat, och drogo inte i betänkande att reta oss
med, att vi voro från Missouri.

Då vi drogo in i byn, stodo två dammiga, svettiga och
utmattade ridhästar bundna utanför det största af det
dussin hus, som utgjorde nybygget. Den gamle mannen,
som jag har talat om, han med det långa, solblekta håret
och getskinnsskjortan och som tycktes vara ett slags
underbefälhafvare under min far, red fram till vår vagn
och gjorde oss med en nick uppmärksamma på de
uttröttade hästarna.

»De ha inte skonat sina djur», mumlade han med
dämpad röst. »Och hvarför i alla djäflars namn ha de
ridit så skarpt, om inte för vår skull?»

Men min far hade redan lagt märke till de båda


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free