- Project Runeberg -  Tvångströjan /
147

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

djurens tillstånd, och mina ifriga ögon hade iakttagit
honom. Jag hade sett hans ögon blixtra, hans läppar
knipas ihop och hans dammiga ansikte ett ögonblick antaga
en bister min. Men jag stafvade och lade ihop och visste,
att de båda trötta ridhästarna ytterligare stegrade det
olycksbådande i vår belägenhet.

»Jag antar, att de hålla ögonen på oss, Laban», var
allt hvad min far sade.

Det var i Fillmore jag såg en man, som jag sedan
skulle återse. Han var lång och bredaxlad, något öfver
medelåldern och såg ut att vara frisk och ofantligt stark
— icke allenast kroppsligt stark, utan också viljekraftig.
Olik de flesta män jag var van att se omkring mig,
var han slätrakad. Flera dagars skäggstubb visade, att
han redan höll på att gråna betydligt. Hans mun var
ovanligt bred och läpparna inknipna, som om han
förlorat flera af sina framtänder. Hans näsa var stor, bred
och tjock. Äfven hans ansikte var bredt med
utspringande kindknotor och massiva käkar; pannan var
höghvälfd och intelligent. De tämligen små ögonen, som
sutto tätt tillsammans, voro de blåaste jag någonsin sett.

Det var vid kvarnen i Fillmore jag första gången
såg den mannen. Far hade tillsammans med flera af
vår trupp gått dit för att försöka få köpa mjöl, och
jag hade — nyfiken att få se våra fiender på närmare
håll — mot min mors förbud smugit mig med obemärkt.
Denne man var en af de fyra, fem karlar, som stodo
i en grupp tillsammans med mjölnaren under samtalet.

»Såg ni den där slätrakade gamle kurren?» sade
Laban till min far, sedan vi hade kommit ut och voro på
väg tillbaka till lägret.

Far nickade.

»Det är Lee», fortfor Laban. »Jag har sett honom


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free