- Project Runeberg -  Tvångströjan /
148

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid Salt Lake. Han är en riktig bandit. Han har nitton
hustrur och femtio barn, påstås det allmänt. Och han är
vildsint i fråga om religion. Hvarför följer han efter
oss genom detta af Gud förbannade land?»

Vår tröttsamma, dystra färd fortgick. De små
nybyggen, som anlagts, där jord och vattentillgång
medgåfvo, lågo på tjugu à femtio mils afstånd från
hvarandra. Däremellan var idel sand, alkali och torka. Och
i hvarje nybygge voro våra fredliga försök att få köpa
mat förgäfves. De vägrade barskt och ville veta, hvilka
af oss som hade sålt lifsmedel till dem, då vi drefvo
dem ifrån Missouri. Det tjänade till ingenting, att vi
sade dem, att vi voro från Arkansas. Vi voro verkligen
från Arkansas, men de envisades, att vi voro från
Missouri.

I Beaver, fem dagars resa söder om Fillmore,
återsågo vi Lee. Och åter sågo vi tröttridna hästar
tjudrade utanför husen. Men vi sågo ej Lee i Parowan.

Cedar City var det sista nybygget. Laban, som hade
ridit i förväg, kom tillbaka och aflade rapport för far.
Hans första ord voro olycksbådande.

»Jag såg den där Lee ta till schappen, då jag red in,
kapten. Och det är flera karlar och hästar i Cedar City
än som är förenligt med byns storlek.»

Men vi hade inga obehag i den orten. Utom att de
vägrade att sälja mat till oss, läto de oss vara i fred.
Kvinnor och barn höllo sig inomhus, och fastän några
af karlarna visade sig, kommo de ej, som vid föregående
tillfällen, in i vårt läger för att retas med oss.

Det var i Cedar City som Wainwrights lilla barn
dog. Jag minns, att mrs Wainwright grät och bad Laban
försöka skaffa litet komjölk.

»Det kan rädda barnets lif», sade hon. »Och de ha


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free