- Project Runeberg -  Tvångströjan /
149

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komjölk här. Jag har sett kor med mina egna ögon.
Försök, Laban. Det skadar er ju inte att försöka. De
kunna bara säga nej. Men det göra de inte. Säg dem,
att det är åt ett barn, ett litet spädt barn.
Mormonkvinnor ha modershjärtan. De kunna inte neka att ge
en kopp mjölk till ett litet barn.»

Och Laban försökte. Men som han sedan talade om
för min far, han lyckades ej träffa någon mormonkvinna.
Han träffade bara mormonkarlar, som afvisade honom.

Detta var den sista mormonutposten. Där bortom låg
den stora öknen och på andra sidan om den låg
drömlandet, Californiens sagoland. Då våra vagnar rullade
ut ur byn tidigt på morgonen, såg jag, där jag satt
bredvid min far på kuskbocken, Laban ge uttryck åt sina
känslor. Vi hade kanske kört en mil och befunno oss
på toppen af en låg kulle, som skulle dölja Cedar City
för oss, då Laban svängde om sin häst, höll in den och
reste sig i stigbyglarna. Där han hade stannat, var en
nygräfd graf, och jag visste, att det var Wainwrights
barns — icke vår första graf, sedan vi färdats öfver
Wasatchbergen.

Han var en underlig företeelse. Gammal och mager,
lång i ansiktet, med infallna kinder och tofvigt,
solstekt hår, som hängde ner på axlarna af hans
getskinnsskjorta. Hans ansikte var förvridet af hat och
vanmäktigt raseri. Med den långa bössan i samma hand, som
höll tygeln, skakade han sin andra hand mot Cedar City.

»Guds förbannelse öfver er alla!» ropade han. »Öfver
edra barn och edra ofödda spädbarn. Måtte torka
förstöra edra skördar. Må ni äta sand kryddad med
skallerormars gift. Måtte edra källors söta vatten förvandlas
till bitter alkali. Måtte ...»

Här blefvo hans ord otydliga, då våra vagnar rullade


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free