- Project Runeberg -  Tvångströjan /
150

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fram, men ryckningarna i hans axlar och hans
knytnäfve, som hötte, vittnade om, att han endast börjat
uttala sin förbannelse. Att han gaf uttryck åt de allmänna
känslorna i vår trupp, bevisades af de många kvinnorna,
som lutade sig ut ur vagnarna, sträckte ut sina magra
armar och hötte åt det sista mormonsamhället med sina
knotiga, af arbete vanställda händer. En man, som gick
i sanden och manade på oxarna för vagnen bakom vår,
skrattade och svängde med sin påk. Det var något
märkvärdigt, detta skratt, ty ingen i vår trupp hade skrattat
på många dagar.

»Bed fan ta dem, Laban», uppmuntrade han. »Det
är min tanke.»

Och medan vårt tåg rullade vidare, fortfor jag att
vända mig om och se på Laban, som stod där i sina
stigbyglar vid barnets graf. Han var sannerligen en
hemsk företeelse med sitt långa hår, sina mockasiner
och fransade damasker. Hans getskinnsskjorta var så
gammal och väderbiten, att tofviga trådar här och där
utvisade, hvar den fordom haft präktiga fransar. Han
var idel trasor. Vid hans bälte dinglade smutsiga
hårtofsar, som i början af resan, efter en regnskur, hade
varit blänkande svarta. Jag visste, att det var
indianskalper, och åsynen af dem grep mig alltid.

»Det kommer att göra honom godt», sade min far,
mera för sig själf än till mig. »Jag har väntat i flera
dagar, att han skulle fatta eld.»

»Jag önskar han ville vända om och ta ett par
skalper», sade jag.

Min far gaf mig en skälmaktig blick.

»Tycker du inte om mormonerna, pojke?»

Jag skakade på hufvudet och kände, att jag sjöd af
det outsägliga hat, som fyllde mig.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free