- Project Runeberg -  Tvångströjan /
151

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Då jag blir stor», sade jag efter en stund, »skall
jag ge mig ut och skjuta på dem.»

»Jesse!» ropade min mors röst inifrån vagnen. »Håll
munnen ögonblickligen.» Och till min far sade hon:
»Du borde skämmas att låta gossen tala så där.»

Efter två dagars färd kommo vi till Bergängarna,
och här, där vi voro på långt afstånd från det sista
nybygget, bildade vi för första gången ej någon
vagnscirkel. Vagnarna bildade en cirkel något så när, men
det var många luckor, och hjulen voro ej kedjade. Vi
beredde oss på en veckas rast. Djuren måste samla
krafter till den riktiga öknen, ehuru vår omgifning nu var
mer än tillräckligt ökenartad. Samma låga kullar af sand
rundt omkring, men glest beväxta med risiga små buskar.
Slätten var sandig, men den hade litet gräs — mer än
vi hade sett på många dagar. Inte mer än hundra fot
från lägret var en liten källa, som nätt och jämt kunde
släcka människornas törst. Men längre bort i dalen
sprungo andra källor fram ur bergens sidor, och det var
där kreaturen vattnades.

Vi slogo läger tidigt den dagen, och på grund af vår
plan att stanna där en vecka, samlade kvinnorna ihop
smutsiga kläder, som de ämnade tvätta följande morgon.
Alla arbetade till mörkrets inbrott. Medan några af
männen lagade seltyg, reparerade andra vagnarna. Det var
ett väldigt slående och hamrande och skrufvande. Jag
minns, att jag träffade på Laban sittande med korslagda
ben i skuggan af en vagn, ända till skymningen
sysselsatt med att sy sig ett nytt par mockasiner. Han var
den ende mannen i hela vår trupp, som bar mockasiner
och getskinnströja, och jag har ett intryck af, att han
ej tillhört vårt tåg, då det lämnade Arkansas. Han hade
hvarken hustru eller familj eller egen vagn. Allt hvad


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free