- Project Runeberg -  Tvångströjan /
152

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han ägde var hästen, bössan, kläderna på kroppen och
ett par filtar, som voro instufvade i Masons vagn.

Följande morgon var det som domen öfver oss föll.
Som vi befunno oss två dagsresor från den sista
mormonbyn och visste, att det ej fanns några indianer i
närheten — af dem befarade vi för öfrigt ingenting —, hade
vi för första gången ej hopkedjat våra vagnar till en
sammanhängande cirkel, gifvit kreaturen några vaktare
eller ställt ut någon nattvakt.

Mitt uppvaknande var som en ond dröm. Det kom
som en plötslig skräll. I de första ögonblicken var jag
endast slött halfvaken och försökte blott analysera och
identifiera de olika ljud, som utgjorde beståndsdelarna
i det alltjämt fortfarande förfärliga larmet. Jag hörde
nära eller aflägsna gevärssmällar, männens rop och
förbannelser, kvinnornas skrik och barnens jämmer. Sedan
urskilde jag kulornas dunsar och smällar, då de träffade
vagnarnas hjul eller underrede. Hvem det nu än var
som sköt, så siktade han för lågt.

Då jag ämnade resa mig upp, tryckte min mor, som
höll på att kläda sig, ner mig med sin hand. Far, som
redan var uppe och ute, kom nu in i vagnen.

»Ut med er!» ropade han. »Fort! Stig ur!»

Han förspillde ej tiden. Han grep våldsamt tag i mig
och slungade ut mig genom vagnens bakre öppning. Jag
hann knappast resa mig, förr än far, mor och den lille
kommo neddansande om hvarandra samma väg som jag.

»Kom hit, Jesse!» ropade far till mig, och jag hjälpte
honom att skofla upp sand i skydd af ett vagnshjul. Vi
arbetade med ursinnig fart och med bara händerna. Mor
följde vårt exempel.

»Gå på och gör det djupare», befallde far.

Han reste sig och rusade bort i den skumma


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free