- Project Runeberg -  Tvångströjan /
153

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dagningen och ropade befallningar, medan han sprang. (Jag
hade nu fått veta mitt tillnamn. Jag hette Jesse
Fancher. Min far var kapten Fancher.)

»Kasta er ner på marken!» hörde jag honom ropa.
»Göm er bakom vagnshjulen och gräf ner er i sanden!
Alla gifta karlar ta sina hustrur och barn ur vagnen.
Skjut inte mera! Spara på krutet och håll er färdiga att
ta emot anfallet, då tiden är inne! De ogifta sluta sig
till Laban på högern, Cochrane på vänstern och mig i
centern. Res er inte! Kryp!»

Men det kom intet anfall. I en kvart fortfor det
skarpa, oregelbundna skjutandet. Våra förluster hade
drabbat oss i de första ögonblickens öfverraskning, då några
af de män, som stigit tidigast upp, blefvo synliga för
fienden vid skenet af eldarna, som de höllo på att tända.
Indianerna — ty indianer förklarade Laban att de voro
— hade angripit oss utifrån öppna fältet och lågo nu
och sköto på oss. I den tilltagande ljusningen beredde
far sig på att möta anfallet. Han låg nära den plats,
där jag befann mig i fördjupningen tillsammans med
mor, så att jag hörde honom, då han ropade:

»Nu! Alla på en gång!»

Från vänster, höger och centern affyrades vår salva.
Jag stack upp hufvudet för att titta, och jag såg, att mer
än en indian träffades. Deras eld upphörde genast, och
jag såg dem springa tillbaka öfver den öppna platsen,
släpande med sig sina sårade och döda.

Ögonblickligen grepo vi oss an med arbetet. Medan
vagnarna ordnades och fastkedjades i en cirkel med
skacklarna inåt — jag såg kvinnor och små gossar och
flickor skjuta på vagnshjulen med hela sin kraft —, gjorde
vi ett öfverslag af våra förluster. Först och främst —
och det var det värsta af allt — hade alla våra djur fallit


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free