Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett dem bära sex af sitt folk från slagfältet, af hvilka
tre voro döda.
Då och då under den första förmiddagen sågo vi
dammmoln, som antydde, att stora skaror af ryttare voro i
rörelse. Dessa dammoln närmade sig oss, ringade in oss
från alla håll. Men vi sågo ingen lefvande varelse.
Endast ett dammoln aflägsnade sig från oss. Det var ett
stort moln, och alla sade, att det var våra djur, som
drefvos bort. Och våra fyrtio stora vagnar, som hade rullat
öfver Klippiga Bergen och öfver halfva fastlandet, stodo
där i en hjälplös krets. Utan dragare kunde de ej
komma ur fläcken.
Vid tolftiden kom Laban tillbaka från en ny
rekognoscering. Han hade sett nya indianer komma söderifrån,
så att nu voro vi snart omkringrända. Och nu sågo vi
ett dussin hvita män rida ut på åsen af en låg kulle
i öster och hålla utkik på oss.
»Nu är saken klar», sade Laban till min far.
»Indianerna ha blifvit förledda till det här.»
»De äro hvita liksom vi», hörde jag Abby Foxwell
säga i klagande ton till mor. »Hvarför hålla de då inte
med oss?»
»De ä’ inte hvita», inföll jag med en påpasslig blick
på mors hand. »De ä’ mormoner.»
Den kvällen efter mörkrets inbrott smögo sig tre af
våra unga män ut ur lägret. Jag såg dem ge sig af. Det
var Will Aden, Abel Milliken och Timothy Grant.
»De ge sig af till Cedar City för att skaffa hjälp»,
sade far till mor, medan han hastigt kastade i sig en
bit mat.
Mor skakade på hufvudet.
»Det finns godt om mormoner mycket närmare vårt
läger», sade hon. »Om inte de vilja hjälpa, och det ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
