- Project Runeberg -  Tvångströjan /
156

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de inte visat någon lust till, så gör folket i Cedar City
det inte heller.»

»Men det finns goda mormoner och elaka mormoner»,
började far.

»Ännu så länge ha vi inte träffat på några goda»,
afbröt hon honom.

Inte förr än på morgonen fick jag höra talas om att
Abel Milliken och Timothy Grant kommit tillbaka, men
då fick jag genast veta alltsamman. Hela lägret var
nedstämdt på grund af deras rapport. De tre hade endast
gått några mil, då de anropades af hvita män. Så snart
Will Aden talat om, att de tillhörde Fanchers karavan
och voro på väg till Cedar City för att få hjälp, blef
han nedskjuten. Milliken och Grant gåfvo sig tillbaka
igen med dessa nyheter, och de släckte vårt sista hopp.
Bakom indianerna stodo de hvita, och det så länge
fruktade olycksödet var öfver oss.

Den andra dagens morgon, då våra män gingo efter
vatten, blefvo de beskjutna. Källan var endast hundra
fot utanför vår vagncirkel, men vägen dit behärskades
af indianerna, som nu besatt den låga kullen i öster. Det
var ett bra skotthåll, ty afståndet till kullen var knappt
sjuttio meter. Men indianerna voro tydligen inga goda
skyttar, ty vårt folk kom tillbaka med vattnet utan att
ha blifvit träffade.

Förmiddagen förflöt lugnt så när som på några
enstaka skott. Vi hade krupit ner i skyttegropen, och som
vi voro vana vid strapatser, hade vi det ganska bra.
Naturligtvis var det stor sorg bland familjerna till dem,
som hade blifvit dödade, och så måste man ta hand om de
sårade. Jag försökte oupphörligt smyga mig bort från
mor i min omätliga nyfikenhet att få se allt hvad som
försiggick, och jag lyckades få se ganska mycket.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free