- Project Runeberg -  Tvångströjan /
158

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

precis utom skotthåll för oss. Far hissade ett af mors lakan
på ett par sammanbundna oxpikar. Det var vår hvita
flagga. Men Lee tog ingen notis om den, utan fortsatte
sin väg.

Laban ville försöka ett långt skott på honom, men far
hejdade honom och sade, att de hvita tydligen ej hade
fått klart för sig, hvad de skulle göra med oss, och att
ett skott på Lee kanske kunde egga dem att fatta ett
beslut i orätt riktning.

»Se här, Jesse», sade far till mig, i det han ref en
klut af lakanet och fäste den på en oxpik. »Tag den
här och gå ut och försök att få tala med den där
mannen. Tala inte om för honom något om hvad som har
händt oss. Försök bara förmå honom att komma hit och
tala med oss.»

Då jag beredde mig att gå med hjärtat svällande af
stolthet öfver detta uppdrag, ropade Jed Dunham, att han
ville följa med mig. Jed var ungefär jämnårig med
mig.

»Dunham, får er gosse följa med Jesse?» frågade far
Jeds far. »Två ä’ bättre än en. De hindra hvarandra
från att bära sig dumt åt.»

Jed och jag, två nio års pojkar, drogo alltså ut med
den hvita flaggan för att tala med anföraren för våra
fiender. Men Lee ville ej tala. Då han såg oss nalkas,
smög han sig bort. Vi kommo honom aldrig så nära, att
vi kunde ropa till honom, och efter en stund måste han
ha gömt sig i buskarna, ty vi sågo ej till honom vidare,
och vi visste, att han inte kunde ha hunnit undan.

Jed och jag sökte i buskarna i en omkrets af hundratals
meter. Ingen hade sagt oss, hur långt vi skulle få gå,
och efter indianerna ej sköto på oss, fortforo vi att gå.
Vi voro borta i öfver två timmar, men om vi varit


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free