Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En halftimme efter vår återkomst försökte Laban ge sig
ut under en hvit flagga. Men han hade ej hunnit tjugu
steg utanför vagncirkeln, förr än indianerna öppnade eld
mot honom och tvingade honom att springa tillbaka.
Strax före solnedgången befann jag mig i gropen och
höll den lille, medan mor bredde ut filtarna till en bädd.
Vi voro så många, att det rådde stark trängsel. Det var
så litet utrymme, att många af kvinnorna föregående
natt hade suttit och sofvit med hufvudet i knät.
Bredvid mig, så nära, att han rörde vid min axel, då han
sträckte ut armen, låg Silas Dunlop och kämpade med
döden. Han hade fått ett skott i hufvudet under det
första anfallet, och hela den andra dagen hade han varit
virrig och yrat och sjungit versstumpar. En af hans
visor, som han sjöng om och omigen, tills mor blef
förskräckligt nervös, lydde så här:
Djäflaungen numro ett, han sa’ till ungen numro två:
»Ge mig lite tobak ur din gamla tobakspung.»
Djäflaungen numro två, han sa’ till ungen numro ett
»Om du bara håller styft på dina pengar, då
Har du alltid lite pengar i din gamla tobakspung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
