- Project Runeberg -  Tvångströjan /
162

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under hela natten turade männen om att gräfva
brunnen djupare, men våt sand var det enda fuktiga de
träffade på. Några hämtade ett par ämbar vatten från
källan, men de blefvo beskjutna, och de afstodo från det,
då Jeremy Hopkins fick sin vänstra hand afskjuten vid
handleden.

Följande morgon, den tredje dagen, var det hetare och
torrare än någonsin. Vi vaknade törstiga, och det
lagades ingen mat. Vi voro så torra i munnen, att vi ej
kunde äta. Jag försökte med en bit mögligt bröd, som
mor gaf mig, men jag måste afstå. Skjutandet till- och
aftog. Ibland affyrades hundratals skott mot lägret.
Ibland var det pauser, hvarunder icke ett skott lossades.
Far förmanade oupphörligt vårt folk att icke skjuta i
onödan, emedan vi hade ondt om ammunition.

Och hela tiden fortfor man att gräfva brunnen. Den
var så djup, att man hissade upp sanden i hinkar.
Männen, som gjorde detta, voro utsatta för fiendens eld, och
en af dem blef sårad i axeln. Det var Peter Bromley, som
körde Bloodgoods vagn, och han var förlofvad med Jane
Bloodgood. Hon klättrade upp ur gropen och sprang
direkt till honom, medan kulorna hveno, och ledde honom
tillbaka till den skyddade platsen. Vid middagstiden
inträffade ett ras i brunnen, och det blef mycket arbete med
att gräfva ut de båda karlar, som voro begrafna i
sanden. Amos Wentworth fingo de ej upp på en hel timme.
Sedan brädfodrade de brunnen med vagnsbottnar och
skacklor, och gräfningen fortgick. Men fastän man nu
kommit på tjugu fots djup, var fuktig sand allt hvad
man träffade på. Vattnet ville ej komma.

Tillståndet i skyttegropen var nu förfärligt. Barnen
gräto efter vatten; de minsta hade skrikit sig hesa, men
fortforo ändå att ge hals. Robert Carr, som också var


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free