- Project Runeberg -  Tvångströjan /
163

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sårad, låg ungefär tio fot ifrån mor och mig. Han var
från sina sinnen, slog omkring sig med armarna och
ropade på vatten. Några af kvinnorna voro nästan lika
illa däran och rasade alltjämt mot mormoner och
indianer. Somliga af dem läste långa böner, och de tre
fullvuxna systrarna Demdike och deras mor sjöngo psalmer.
Andra kvinnor togo våt sand, som hissats upp från
bottnen af brunnen, och packade den mot sina barns nakna
kroppar för att försöka ge dem svalka och lindring.

De båda bröderna Fairfax kunde ej uthärda längre.
Med hinkar i händerna kröpo de ut under en vagn och
rusade bort till källan. Giles hann icke halfvägs, förr
än han stöp. Roger sprang både dit och tillbaka igen
utan att bli träffad. Han kom med två halffulla hinkar,
ty en del hade spillts ut, medan han sprang. Giles kröp
tillbaka, och då de hjälpte honom ner i gropen, hostade
han blod.

Två halffulla hinkar vatten förslogo ej långt för hundra
personer, männen oberäknade. Endast de mycket små
barnen och de sårade fingo litet att dricka. Jag fick inte
en droppe, men min mor doppade en klut i den smula
vatten hon fick åt den lille och torkade mig om
munnen därmed. Det gjorde hon ej ens på sig själf, ty hon
lämnade mig den våta trasan att tugga på.

Ställningen blef obeskrifligt mycket värre under
loppet af eftermiddagen. Solen hettade upp den klara,
vindlösa luften och gjorde vår håla i sanden till en glödande
ugn. Rundt omkring oss smällde skott och tjöto
indianer. Endast någon enstaka gång tillät far, att ett skott
lossades från skyttegrafven och då endast af våra
skickligaste skyttar t. ex. Laban och Timothy Grant. Men
hela tiden riktades en skur af bly mot vår fästning. Det
förekom emellertid inga flera olycksbringande


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free