- Project Runeberg -  Tvångströjan /
169

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vet du inte, att hvar och en måste begrafva sina döda?
Det ha människorna väl gjort i tusentals år, och ändå
finns det lika många kvar. Ser du, Jesse, döden och
lifvet gå hand i hand. Och människorna födas lika ofta
som de dö — oftare, förmodar jag, efter de ha förökat
sig. Du kunde ju ha blifvit dödad i eftermiddag, då
du gick efter vatten. Men du är ju här och pratar med
mig och kommer antagligen att bli en stor karl en gång
och far till en stor präktig familj i Californien. Det
påstås, att allting växer så stort i Californien.»

Detta glada sätt att betrakta saken uppmuntrade mig
till att plötsligt ge uttryck åt en tanke, som jag länge
hade gått och rufvat på.

»Hör nu, Laban, antag, att ni blir dödad här ...»

»Hvem? Jag?» utbrast han.

»Jag säger bara: antag», förklarade jag.

»Nåja, säg ut. Antag, att jag blir dödad?»

»Vill ni då ge mig edra skalper?»

»Din mamma örfilar upp dig, om hon får se dig bära
dem», invände han.

»Jag behöfver inte bära dem, så att hon ser det. Om
ni blir dödad, Laban, skall väl någon få de där skalperna.
Hvarför inte lika gärna jag?»

»Ja, hvarför inte?» upprepade han. »Det är mycket
sant ... hvarför inte du? All right, Jesse. Jag tycker
om dig och din pappa. Så snart jag är död, ä’ skalperna
dina och skalperknifven också. Timothy Grant kan
intyga det. Hörde du, Timothy?»

Timothy sade, att han hade hört det, och jag låg där
mållös i den kvafva skyttegrafven, alltför öfverväldigad
af min storartade tur för att kunna säga ett enda ord
till tack.

Jag blef belönad för min förtänksamhet att gå till


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free