Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är bara bluff», svarade direktör Atherton. »Lös
upp, Hutchins.»
»Hvarför sådan brådska?» frågade jag hviskande, ty
mina lifsandar voro så ytterligt nedsatta, att jag måste
uppbjuda all den lilla kraft jag hade kvar för att ens
kunna hviska. »Hvarför sådan brådska? Jag skall inte
med tåget, och jag har det så förbannadt bra som jag
har det, att jag helst inte vill bli störd.»
Men de snörde ändå upp den stinkande tvångströjan,
rullade ut mig ur den, och där låg jag på golfvet, en
orörlig, hjälplös varelse.
»Inte underligt, att han hade det så bra», sade
gevaldiger Jamie. »Han kände ingenting. Han är
förlamad.»
»Han är så tusan heller», snäste direktören. »Res upp
honom, så får ni väl se, om han inte står.»
Hutchins och doktorn drogo upp mig.
»Släpp honom nu!» kommenderade direktören.
Lifvet kunde ej genast återvända till kroppen, som
faktiskt hade varit död i tio dagar, och följden blef, att
som jag ännu ej kunde behärska min kropp, föll jag på
knä, sjönk ihop, dignade åt sidan och slog hufvudet i
väggen.
»Ser ni?» sade Jamie.
»Han spelar bra», svarade direktören. »Den där karln
är nog fräck att kunna göra hvad som helst.»
»Ni har rätt, direktör», hviskade jag på golfvet, där
jag låg. »Jag gjorde det med flit. Det var en
teaterdåning. Lyft upp mig igen, så skall jag göra om det.
Det skall bli en komisk syn, det lofvar jag.»
Jag vill inte vidlyftigt beskrifva mina lidanden, innan
blodcirkulationen kom i gång igen. Det skulle jag snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
