- Project Runeberg -  Tvångströjan /
178

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vänja mig vid, och det har sin andel i de djupa vecken
i mitt ansikte, hvilka skola följa mig i döden.

Då de slutligen lämnade mig, låg jag hela den
återstående delen af dagen slö och halft i dvala. Det finns
någonting, som heter smärtans anæsthesis, framkallad af
outhärdliga smärtor. Den sortens känslolöshet har jag
fått göra bekantskap med.

Om kvällen kunde jag krypa omkring i min cell, men
ännu kunde jag ej resa mig. Jag drack mycket vatten
och snyggade till mig så godt jag kunde, men inte förr
än dagen därpå kunde jag förmå mig att äta och det
endast genom den yttersta viljeansträngning.

Det program direktör Atherton förelade mig gick ut
på, att jag skulle hvila mig och samla krafter i några
dagar, och om jag inte under tiden hade bekänt, hvar
jag gömt dynamiten, skulle jag få ytterligare tio dagars
tvångströja.

»Jag är ledsen, att jag vållar er så mycket besvär,
direktör», hade jag svarat. »Det är synd och skam, att
jag inte dör i tvångströjan och sålunda befriar er från allt
bråk.»

Jag tviflar på, att jag nu vägde ett gram öfver fyrtio
kilo. Men för två år sedan, då San Quentins portar först
stängdes efter mig, hade jag vägt nära sjuttiofem. Det
förefaller omöjligt, att jag kunde bli af med ännu ett
gram och ändå lefva. Men under de följande månaderna
förlorade jag det ena hektot efter det andra, tills jag måste
ha vägt snarare trettiofem än fyrtio. Sedan jag lyckades
bli kvitt den ensamma cellen och slog fångknekten
Thurston på näsan och skulle föras till San Raphael för
att förhöras, vet jag, att jag, medan jag tvättades och
rakades, vägde nära fyrtio kilo.

Det finns folk, som undrar på, hur människor bli


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free