- Project Runeberg -  Tvångströjan /
183

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nej, det har du rätt i», knackade den skeptiske
Oppenheimer. »Du kan lätt bevisa det. Någon gång, då vi få
en hygglig vaktare, som låter oss ta en titt i en tidning,
skall du laga, att du kommer i tvångströjan, lämna
kroppen i sticket och flaxa i väg till Frisco. Ge dig af till
ett af de centrala torgen mellan tu och tre på morgonen,
just då morgontidningarna ha lämnat prässen. Läs de
sista nyheterna. Skubba sedan tillbaka till San Quentin,
laga att du är här, innan tidningarna hinna hit, och
tala om för mig hvad du har läst. Se’n ska vi vänta
och låna oss en morgontidning af vakten, då den
kommer. Om det du har talat om för mig står i tidningen,
skall jag tro på dig som på två gånger två är fyra.»

Det var ett bra prof. Jag kunde inte annat än ge
Oppenheimer rätt i, att ett sådant prof skulle vara
afgörande. Morrell sade, att han skulle försöka det någon
gång, men att han hade en sådan motvilja för att lämna
sin kropp, att han inte ville göra försöket förr än hans
lidanden i tvångströjan blefvo alldeles outhärdliga.

»Så där är det alltid — något godt eller behagligt
leder så’nt där aldrig till», sade Oppenheimer ogillande.
»Min mor trodde på andar. Då jag var en liten parvel,
såg hon dem alltid och talade med dem och tog råd af
dem. Men aldrig hade hon någon nytta af det. Andarna
kunde inte säga henne, hvar farsan skulle kunna
komma öfver ett bra jobb eller finna en guldgrufva eller
hur han skulle kunna vinna på kinesiska lotteriet. Den
rappakalja de talade om för henne, var att farsans
morbror hade haft struma eller att farsans farfar hade dött
i galopperande lungsot eller att vi skulle komma att flytta
om fyra månader, och det var då lätt att profetera, efter
vi vanligtvis flyttade sex gånger om året.»

Jag tror, att om Oppenheimer haft tillfälle att få en


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free