- Project Runeberg -  Tvångströjan /
189

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag vet mycket väl, hur jag råkade lida skeppsbrott
här och bli räddad jag ensam af alla mina kamrater
på fartyget — det var en väldig storm, och massor af
människor drunknade, men jag grämer mig ej öfver
katastrofen. Då jag någon gång tänker mig tillbaka i tiden,
tänker jag hellre på min barndom, då jag hängde i
kjolarna på min hvithyllta, ljushåriga, muntra engelska mor.
Jag bodde i en liten by med ett dussin halmtäckta
stugor. Jag hör koltrastar och snöskator i häckarna och
ser blåklockor sprida sig ut från ekskogarna och öfver
det sammetsmjuka gräset som vågskum af blått vatten.
Och bäst af allt kommer jag ihåg en stor hingst med
yfvigt hofskägg, som ofta leddes dansande på sned och
guppande med hufvudet utför den smala gatan. Jag var
rädd för det stora djuret och tog alltid skrikande min
tillflykt till min mor, hakade mig fast vid hennes kjolar
och gömde mig i dem, hvar jag än träffade på henne.

Men nog om detta. Det är icke Adam Strangs
barndom jag här ämnar skrifva om.

Jag lefde i flera år på öarna, som äro namnlösa för
mig och där jag helt säkert var den förste hvite
mannen. Jag var gift ined Lei-Lei, kungens syster, som var
litet öfver sex fot lång och alltså något längre än jag.
Jag var en ståtlig karl, bredaxlad, högbröstad och
välväxt. Kvinnor af hvilken ras som helst betraktade mig
med välbehag. Under armarna var min för solen
skyddade hud mjölkhvit som min mors. Jag hade blåa ögon.
Mina mustascher, mitt skägg och mitt hår hade den
guldgula färg, som man ibland på taflor ser hos nordiska
sjökonungar. Ja, jag måste ha tillhört denna gamla ras,
som länge varit bosatt i England, och ehuru jag var
född i en by inne i landet, fanns det ännu så mycket
af hafvets sälta i mitt blod, att jag tidigt gaf mig till


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free